Alice Ydreborg

OOPS HE DID IT AGAIN!

Som jag nämnde i inlägget under så är jag sällan putt länge och det är väldigt sant! Det tog ca en timme och nu skrattade jag rumpan av mig. Shane Dawson jag älskar dig! Jag önskar så att jag kände honom och jag vill helt ärligt väldigt gärna va hans vän! Vi hade haft så KUL! Har ni inte sett hans videor på youtube, ta iaf 8 minuter att se på denna! Du kommer inte ångra dig. Alla rätt. 

När studierna känns som ruttet ägg

Jag läser sjuksköterska på en högskola i Skåne. Jag har pluggat där i snart 1 1/2 år och har under denna tiden varit grymt nöjd med allt! allt ifrån utbildningens uppbyggnad, variation, lärare och struktur. Fram tills vår nya delkurs som började i tisdags. Helt ärligt redan lite på den föregående kursen så började det svacka.

Just den här terminen är uppdelad på fyra kurser som är fem veckor vardera. Alltså är vi inne på den tredje kursen nu. Jag vet inte vad det är, antingen att vi är trötta på skolbänken efter en hösttermin ute på sjukhus eller om lärarna i dessa delkurser bara inte är lika strukturerade som de förra vi har haft. För det mesta har bara varit förvirrat. Allt ifrån att inleda en introduktion med "detta är den absolut tråkigaste terminen ni kommer ha under er utbildning" till att röra ihop uppgifter, få det att låta som ett helt livsprojekt med opponeringar och inlämningar, seminarier osv när vi bara skulle skriva in en journal. Och sen under redovisningen av journalen så är det inte ens någon lärare på plats, vi skulle skriva våra namn på en lapp som låg på bordet så att hon i efterhand kunde kolla närvaron. Seriöst? inte direkt. 

Jag pendlar, jag pendlar ca 3h per dag för att komma till skolan och då är det nära om jag jämför med de tjejer jag umgås med i klassen som pendlar från Malmö, Trelleborg och Lomma. Vi är på alla lektioner, alla föreläsningar, alla seminarier och wokrshops. Vi tar skolan på allvar och gör vårt yttersta för att klara studierna så bra som möjligt. Alla gör inte det och de tär ok, alla har sina egna sätt att lära sig. Föreläsningarna osv är inte obligatoriska, det är bara delproven som är det. Därför blir jag, som drar mig upp varje morgon och kommer hem sent, lagom förbannad när vår lärare idag valde att starta vår eftermiddagslektion senare för att invänta de elever som frivilligt valt att inte komma på morgonens lektion. Hade vi börjat tidigare hade jag kunnat ta ett tidigare tåg hem. Varför ska vi som faktiskt bryr oss och är i skolan ta hänsyn till de elever som skiter blanka fan (ursäkta franskan) i att komma? det är för mig helt obegripligt. 

Inte nog med det. I går, tisdag, så hade vi en introduktion på den nya kursen. Där kursansvarig säger "..så det brinner lite i knutarna när det kommer till delprov 1 och 4" Hur kan man börja en introduktion så? brinner i knutarna? herregud du har inte ens berättat vad det är vi ska göra? om det "brinner i knutarna" innan vi ens fått reda på vad det faktiskt är vi ska göra då kanske denna delkursen inte ska va begränsad på fem veckor? Bara en spontan tanke. Och sen när vi väl sitter och planerar för det första delprovet blir det problem igen. Jag ringer ett sjukhus för vi ska komma och observera ett väntrum. Jag pratar med chefen på avdelningen och hon godkänner att vi kommer imorgon förmiddag vilket passar oss perfekt. Vi måste få igång denna uppgiften nu så vi hinner lämna in den nästa vecka samt att imorgon har vi inga lektioner förrän klockan 13! 

Nej, då hade lärarna knasat till det igen. Schemat stämde inte utan då helt plötsligt har vi en lektion som håller på mellan 0915-1200 imorgon. jodåsåatteehhh då får man göra en liten Matrix här igen och lösa vad lärarna fukkat upp. Nu måste jag alltså gå upp 0530 imorgon för att ta ett tåg så jag är på sjukhuset vid 0800 så att vi kan göra denna 30 minuter långa observationen innan vi måste vara på skolan vid 0915. Det är inte så direkt att jag tänker åka upp på en ledig dag (ca 3h pendling) för att göra en 30 minuter lång observation av ett väntrum (varför låter detta så jävla patetiskt??). 

Någonstans i allt detta kaos jag befinner mig i så känner jag mig ändå ganska lugn. Är det något jag har lärt mig så är det att allt löser sig alltid, ibland får man bara jobba lite hårdare för det. Dessa fem veckorna kommer va hårda men fan vad jag kommer kämpa och i slutet skriva en arg utvärdering. Jag är putt men jag är aldrig putt länge så detta kommer va över imorgon men det är förbaskat skönt att spy av sig lite. 

 

 

Va rädda om varandra! xoxo 

Facebook minnen

Lite då och då när man går in på Facebook så kommer det upp bilder som man lagt ut på den dagen för något år sedan osv. Som minnen. Jag tycker detta är en fantastiskt fin idé trotts att alla minnen inte vill upplevas så kommer det vissa gulkorn ibland. Till exempel idag, idag kom det upp en bild på mig och en av min allra närmsta vänner när vi var i Thailand för två år sen. Jag blev helt varm i kroppen för jag minns precis den dagen och balkongen vi satt på. Vi hade precis kommit till vårt hotell  på Phi Phi Island och balkongen var det enda stället där Wi-Fi nådde. I rummet bakom oss (vi lutar oss mot en vägg) sprang det runt svenska tjejer och skrattade så vi pratade lite med dem och de hade kommit från Indien. De skulle vidare sen till fler ställen. Tyvärr så umgicks vi inte med dem för jag tror att de skulle lämna Phi Phi. Det var på denna balkongen som Fanny fick kontakt med en gammal killkomppis till henne och hans polare. Det visade sig att de också var på Phi Phi så vi mötte upp dem dagen efter och hängde med dem resten av resan, gjorde dagsutflykter och de hängde även med när vi drog till Koh Lanta senare! En helt oförglömlig resa och ett fantastiskt minne att vakna till! 

 

Vi är så brända på denna bilden för dagen innan hade vi underskattat den Thailändska solen. Jag minns att vi var tvugna att redigera bildens färger jättemycket för vi var betydligt rödare än vad ni ser här! Vi ville ju ser mer bruna ut..haha Amatörer utomlands..

 

 

Flätor!

 Jag tror ingen har undgått Kardashian trenden med utbakade flätor i håret. Själv har jag aldrig varit så speciellt bra på att göra flätor på mig själv men efter att ha hittat en video på youtube hur man steg för steg gjorde dessa trendiga flätor så får jag nog säga att jag blivit ganska bra. Övning ger färdighet! Det är en perfekt vardags frisyr och jag har även rockat flätorna på fest. En rolig och speciell fristyr som, när man kan det, inte tar så lång tid att göra! Här är videon som jag har lärt mig från! Hon pratar ganska mycket i början men denna tutorial är grym! 

Den sista bilden är på Felicia där jag gjorde flätor på henne. Hur snyggt? älskar den mörkare hårbottnen, får flätorna att se större ut! 

 

Favoriter just nu!

Våren närmar sig och solen tittar fram mer och mer. Jag har börjat hitta mina vårkänslor..de satt djupt inne detta året. Med solen så kommer ju även lite lättare kläder och mer hud och för 95% av befolkningen här kommer även en nice bränna. Eller iaf en lite solkysst hud, sådär lagom vårig! Tyvärr är jag en av de resterande 5% som inte får en snygg gyllenbrun färg av solen på nån timme. När vi ses i augusti så KANSKE jag har fått lite fräknar iaf! Därför behöver jag hjälp på traven och jag har hittat ett märke på brun utan sol som funkar väldigt bra för mig! Lite dyrare men just nu smörjer jag bara armarna, nacke och ansikte. Jag brukar köpa produkterna på KICKS men hittade dem ca 50kr billigare på nätet! De luktar inte jättemycket BUS men man kommer aldrig komma ifrån det helt, dessa är väldigt milda om man jämför med tex Dove. Så denna gången körde jag på en speciell till ansiktet och en till kroppen. Jag har innan använt lotionen till ansiktet också men den täpper till porer så jag rekommenderar det inte! jag upplever att man kan bygga upp en bra färg, den håller och blir sällan fläckig. bara om man är för snabb med att känna igenom så det är jämt överallt! 

 

Jag nämnde i ett tidigare inlägg att jag blivit frälst när det kommer till läpprodukter. Jag kikade runt lite på olika hemsidor och hamnade på Rebecca Stellas hemsida där hon säljer mycket eget smink osv. Hon har en läppenna jag bara var tvungen att ha! Färgen är så rätt nu i vår. Man kan använda den som den är och då blir det en matt finish eller så kan man dryga ut den med läppbalsam vilket jag har gjort på bilden under. Pennan har en gammelrosa färg, nästan snudd mot lila. Den är väldigt mjuk och stannar inte på plats så bra som jag hade hoppats på men jag älskar den! Färgen heter Pampered. 

Gerard Cosmetics

Jag har längre varit intresserad av smink och jag lär mig hela tiden med hjälp av youtube tutorials. Däremot har jag aldrig varit stort fan av läppstift eller färgade läppbalsam, jag har använt mitt Nivea och varit nöjd där. Fram tills för nån månad sen när jag kände mig lite busig och gick in på H&M och köpte två läppstift som kändes helt rätt! Oh boy i was blessed. Nu känner jag mig bara dum som inte gjort något kul med läpparna innan och mitt sminkbord ligger efter när det kommer till läppar..Vilket jag är fast bestämd på att ändra. 

Jag har hittat ett märke på läpp produkter som jag ÄLSKAR. Märket heter Gerard Cosmetics och är ett märke från USA som startades av en kvinna vid namn Jennifer Gerard. Produkterna finns överallt i USA men den ända svenska sida som jag hittat produkterna på är Madlady.se . Gerard Cosmetics har ett stort utbud av olika makeup produkter men jag har än så länge bara provat deras läppstift. Om resten av produkterna är såhär bra så kommer jag nog snart ha hela kollektionen hemma. (till min plånboks stora förskräckelse) 

Det som gör att jag älskar produkterna så mycket är deras matta finish och hållbarhet. Jag har ett liquid lipstick och ett vanligt. Det som är liquid sitter hela dagen, du kan äta, sjunga, röra läggarna utan att det rör sig ut fläcken! Läppstiftet sitter lite sämre på plats men har även det en lång hållbarhet. Jag har färgerna Underground i läppstiftet och färgen Serenity i liquid. Underground mer en brun/grå/geige färg som gör sig perfekt just nu! Serenity är mer åt det varma hållet med en mjuk peach/röd nästan burgundy färg. Väldigt fin vårfärg! 

 

 

Serenity kostar 199kr & Underground kostar 179kr. 

 

 

 

 

Öl i solen

Sitter just nu efter en redovisning i skolan och dricker öl på Lillatorg i Malmö. Äntligen har uteserveringen öppnat och idag skiner solen starkare än någonsin! Vårkänslor!! Jag och Felicia på bild och Nathalie tar bilden 😘

Inspirerande youtubers

Jag har blivit ett fan av Youtube och jag har börjar följa många olika karaktärer och personligheter men en kille som jag fastnat speciellt för är Chris Oflyng. Han lägger otroligt mycket tid på sina videos och han har så fina budskap i många av dem. (ska inte säga alla för många är mycket trams där han testar konstiga saker mm .som de flesta andra youtubers gör) Men så kommer en sån här video, som skiljer sig från de andra och är mer personlig och helt fängslande. Han är en av mina absoluta favoriter för tillfället!

Länkar till hans kanal här: Christopheroflyng

 

En annan YouTuber som är enormt rolig är Shane Dawson. Han är författare, regissör och komiker. Han lägger upp många olika varianter på klipp men mina favoriter är de när han testar olika sorters mat. Han kallar allt han äter för "her" eller "she" och drar sjuka historier för att man ska förstå hur allt smakar! Jag och min syster kan sitta och skratta i evigheter. Här är ett smakprov på vad han håller på med: 

Helt galen men så mycket min humor! Länk till Shanes kalan här: ShaneDawson

Rättegång och mardrömmar

För nån vecka sen blev restaurangen som jag jobbar på rånad av en man med "pistolliknande föremål". Jag var inte där men en kollega stod själv i baren och fick stå ut med detta själv. Nu i veckan ska kollegan till tingsrätten och förövarna ska få sin dom. Kollegan och jag jobbade tillsammans i lördags och började prata om den stundande rättegången. Kollegan nämner att hon aldrig varit med om en rättegång innan. Vilket jag, inte allt för längesen var med om där jag var både målsägande och vittne. Vi delade tankar och farhågor kring rättegången då det är en väldig påfrestning. Man sitter face to face med personen som på något sätt gjort en illa. 

Jag pratar sällan om vad jag varit med om och jag undviker det gärna då följderna är mardrömmar och ångest för att vara själv. 2014 var mitt bästa och värsta år hittills och det påverkar mig fortfarande ibland. Jag tycker inte om att visa mig sårbar och kan lätt trycka bort känslor för stunden men som du säkert också vet så kommer det till en när man är själv. Jag hade nog inte tagit mig igenom 2014 lika snyggt om jag inte haft så otroligt fina vänner och även de som inte känner mig så bra som stöttade mig genom hela den process som innefattade psykisk våldtäkt, förföljelse, hot och rättegång. 

Sexuella trakasserier är något man ofta ser i medier det pratas om bland vänner osv. Men att vara mitt i det, att vara en måltavla för allt är en helt annan femma. Precis när rättegången äntligen var över i slutet av 2014 så skrev jag ner en text kring vad jag kände och hur jag mådde efter allt. Jag har velat publicera den länge men inte haft modet att göra det, fram tills nu. Texten har skavanker och jag skrev med alla känslor i fingrarna men jag vill inte ändra vad  jag skrev för detta är precis så som jag kände då och det kan ingen ta ifrån mig eller ändra.

Jag är inte samma person som innan detta men jag har inte ångest längre, ibland kan jag fantisera om att möta honom på stan och få en klump i magen men den försvinner snabbt. Jag tycker inte om när jag hör någon komma springande bakom mig, framförallt inte när det är mörkt ute och jag har alltid min dörr låst och öppnar inte om jag inte vet att någon ska komma. Det är de "ända" skador jag fått utav detta och det är jag glad över. 

 

"Ofredande och sexuellt ofredande, kränkningar av de flesta slag. Det senaste året har kantats av allt. Min vardag ser inte ut som den gjorde för över ett år sedan, när jag älskade att sitta hemma själv och kolla film. När jag kunde gå till och från jobbet utan ångest och synvillor. När jag inte behövde en lila försvarssprej för att känna mig trygg. När jag kände mig trygg och självsäker när jag stod själv i baren på jobbet.

Mycket har hänt, men kortfattat så har en man med ord våldtagit mig ett flertal gånger i sociala medier. Han vill att min pojkvän slår mig och kissar på mig, han önskar att jag aldrig får barn för att jag inte svarar på hans kärleksförklaringar. Han har följt efter mig, sökt upp mina föräldrar, kommit till mitt jobb. En man jag aldrig hälsat på vid namn, inte heller sagt en längre mening till. Jag har varit rädd, haft konstant ångest, gråtit floder.

Att bli nedtryckt i sociala medier är idag inget ovanligt, jag hör om det varje dag. Inlägg på facebook, bloggar mm. Jag har aldrig tidigare varit med om något liknande själv, att bli trampad på, kallad slampa och hora. Det har aldrig funnits i min värld så när detta började blev jag rädd och jag skämdes. Jag ville inte berätta för någon annan än mina närmsta vänner. Det han skrev var manus till en vuxenfilm där jag hade huvudrollen. Aldrig att jag skulle visa detta till mina föräldrar. Och jag som är en så stark och ”säger vad jag tycker och tänker- tjej” kunde inte berätta vad som hände i mitt liv i Lund.

Det som har gjort mest ont i detta är att jag inte berättade för mina föräldrar direkt. Vändpunkten kom när mannen den 8 maj sökte upp mina föräldrar och åkte hem till dem. Pappa hade ingen aning om något när en skakande man kommer och ringer på för att säga att han är förälskad i pappas dotter. När jag fick reda på detta så var det inte "bara" skrifter eller min ensak längre utan det blev på riktigt. Allt han skrivit, förföljt mig in på restauranger mm. det blev verklighet. Jag bröt ihop. Hur kunde jag inte berätta om detta för mina egna föräldrar? Varför har jag låtit detta ligga som en sten inom mig så länge? Det är ju inte mitt fel. Det jobbiga i detta uppvaknande var att vid denna tid så har jag gått med denna sten i åtta månader. Åtta månader! Utan att göra något. Levt i skräck för att vara själv på kvällar, på jobb, på gatorna.

 Jag gick till polisen direkt dagen efter och gjorde det som jag borde gjort för flera månader sedan. Öppnade mig helt, lämnade in allt skrivet, berättade alla historier. Höll inte igen på något. Det kändes som att stå framför en helt okänd person och ta av ett plagg åt gången tills jag bara hade huden kvar. Det var jobbigt men en enorm lättnad. Vart detta än tog mig efter anmälan så hade jag i alla fall satt ner foten och sagt ifrån, detta är inte okej. 

Rättsprocesser tar lång tid. Jag visste inte ens om det blir en process av det, det kunde lika väl bara läggas ner. Då kommer dagen som jag både fasade över och som jag tror blev pricken över i:et i denna historia. Mannen kommer in på mitt jobb och misshandlar en kollega till mig. Han säger att det är för att jag slängt ut honom flera gånger från stället. En text på nätet leder till förföljelse och nu misshandel. En av mina kollegor, som inte har med mannen och mitt liv att göra. Detta började gå ut över personer i min omgivning, det är allvar. Han var fysiskt aggressiv inte bara psykiskt. Hade jag ångest och var rädd innan så blev det nu tio gånger värre.

 Jag har blivit starkare, säger mer nu än innan vad jag känner och tycker. Mår jag dåligt över något så säger jag det rakt ut och löser det. Tänker aldrig mer må dåligt eller gå och dra på saker. Jag är den jag är, du är den du är. Respekterar vi inte varandra så kan vi inte vara vänner. Respekten gentemot en annan människa är viktig. Att kunna se situationer ur olika perspektiv, att förstå hur andra tänker. Jag har många gånger försökt sätta mig in i hur denna mannen tänker kring saker han skriver, varför gör han detta? jag svarar ju ändå inte. Hur kände han när han stod där och spottade min kollega i ansiktet?

Hur mycket jag än har försökt förstå mannens handlingar så har jag inte funnit svar."

 

 

Va rädda om varandra, lova mig det. 

Upp